Brittsommar var på intågande! Tidningarnas löpsedlar lovade värme och vackert väder redan dagarna innan vår hajk och lyckligtvis blev de sannspådda. Vi samlades under lördagsförmiddagen på bilparkeringen (GPS-koordinater: 59.205544, 18.317577) vid Brakmarsvägen. Lite efter tio avtågade fyra patruller om totalt 20 barn. Målet var vindskyddet vid Långsjöns norra ände där scouternas kunskaper kring eldningsteori testades. En av patrullerna kom på avvägar och när de äntligen hittade fram till eldningsteoristationen var det redan lunchdags. Lunch intog de andra tre patrullerna vid eldstaden vid Stensjöns norra ände. Dit hittade, om än efter någon tid, även den tidigare borttappade patrullen. Vägen från Långsjön bjöd på vacker vandring i en skog som smyckats i starka höstfärger men även på äventyr i form av fornborgsbesök samt överfall av rånare. Scouterna hade vackra och värdefulla glaskulor i sin packning, kulor de förtjänat genom att uppvisa kunskaper och färdigheter. Rånarna var dock klantiga och lättlurade så inga glaskulor gick förlorade under överfallen. Skogen var, de kriminella inslagen oräknade, full av folk denna helg. En samling utländska studenter mötte oss vid Stensjöns norra ände. När vi berättade att vi var scouter och hade för avsikt att tälta på ängarna utanför den forna mjölnarbostaden vid Stensjödal tittade de först en smula underligt på oss. Det utländska gänget hade tydligen även de bespetsat sig på samma ängar men fått höra av nationalparksförvaltningen att de bokats av just scouter! Fast nationalparksförvaltningen hade, fick vi också veta, ordnat en annan plats åt gänget så vi alla kunde kosta på oss att le åt historien. Under lunchpausen – köttbullar, pasta och tomatsås – fick scouterna läsa på om scouthistoria och först efter ett kortare förhör släpptes de vidare. Denna gång gick vår vandringsväg längs Fornborgsslingans östra halva och avslutades vid vindskyddet som står vid Lanans södra ände. Vår vandring gick delvis genom en terräng som fortfarande bar tydliga spår av eldens framfart under storbranden 1999. Flera scouter tyckte att just den biten var extra spännande. Ännu en gång behövde patrullerna plocka fram sina medhavda spritkök. De värmde vatten och blandade ner chokladpulver. Kanelbullar serverades därtill. Innan marschen gick vidare längs den knappa 500 meter långa vägen ner mot vår tältplats avhandlades några kunskapstest (gissa antalet ärtor i en burk, minnas saker på en filt samt skattningar av en given längd respektive en given vikt). Kunskapstesterna gick fint och det var en samling glada scouter som tågade ner mot lägerplatsen. I deras fickor klirrade det av dyrbara glaskulor. Där vägen var som mörkast hade en bandit – lite vagt lik den berömda diligensrånaren Black Bart – fattat posto men ännu en gång lyckades scouterna lura den enfaldige skurken som denna gång lyckligtvis saknade de vämjeliga kumpaner som assisterat honom vid överfallen norr om Stensjön. Väl nere vid Stensjödal vidtog förberedelser för nattvila. Alla scouter, en patrull som föredrog primustält, röstade för övernattning i vindskydd och så fick det bli. Så snart nattlägret var i ordning beordrades vedhämtning. En uppgift scouterna skötte med en fullständigt enastående entusiasm. Sällan har så mycket ved burit på så kort tid. Till kvällsmat fixade scouterna hajkbomber och en slags äppelpajer. Att göra egen middag på glödbädd är kul, speciellt när det mörknat och en alldeles speciell känsla av skogsmys uppfyller sinnet. Det bjöds strax på än mera mys. Två och två fick scouterna vandra ut i den kolsvarta skogen. De följde ett ljusspår som slutade uppe på en höjd där glaskulor kunde bytas mot godis samt ett hajkmärke som påminde om en polkagrisstång. Natten blev, för årstiden, mycket behaglig. Vid sjutiden på morgonen var det redan tio grader varmt och även om solen inledningsvis bara tittade fram fläckvis kändes morgonen skön. Frukost – mackor och varm choklad – avlöstes av en brobyggarövning. Blomsterpinnar, snören och eget konstruktivt tänkande var de ingredienser som scouterna hade att tillgå när de – med stor elegans – löste sina uppgifter. Sedan var det dags att plocka ihop. Eftersom söndagsförmiddagen gått i byggnadskonstens tecken missade inte ledarna chansen att låta scouterna förklara hur de tänkt när de kvällen innan ställt upp sina respektive vindskydd. Till lunch ordnades grillkorv och avslutningsvis upplöstes helgens härliga gemenskap med ett dundrande avdelningsrop.
Birger 5/10-15