Äntergastarnas Harryhajk

Äntergastarnas Harryhajk 9-10 april 2016 i Tyresta

Vi scouter samlades vid bilparkeringen som ligger ett stenkast från Stensjödals gamla mjölnarbostad. Lördagsmorgonen bjöd förutom vackert väder även på musik. Temat från Harry Potter filmerna ljöd ut över parkeringen. 17 scouter och sju ledare var anmälda till hajken. Några scoutföräldrar hade dessutom lejts in för bär-, transport- och underhållningstjänst. Vi marscherade snabbt iväg till campingängarna utanför den gamla mjölnarbostaden, där vårt tillfälliga Hogwarts var inplanerat. Området var ovanligt stökigt, nationalparksförvaltningen hade nämligen helt respektlöst valt att avverka några träd (sic!) i området. Något de meddelat först dagen innan vi skulle åka ut. Vi kunde inget annat göra än gilla läget och skyndsamt bygga upp våra elevhem. Några var av Primustyp, högresta men med väldigt tunna väggar. Den andra typen av elevhem var av än mer rustik karaktär, de låg mer eller mindre direkt på marken och av golv såg man ingenting.

   Scouterna delades in i tre patruller. Terra, Aqua och Flamma benämndes dessa men den sistnämnda gruppens medlemmar – hajkens sex flickscouter – döpte snabbt om sig till Fire. Ignis kanske hade passat ännu bättre som patrullnamn åt tjejerna? Så snart allt var någorlunda i ordning smög vi bort till själva mjölnarbostaden. Där väntade Mikkel som tillfälligt var hjälpligt förklädd till Harry Potter. Han hade en blixt gjord av grillfolie i pannan. Harry manade oss att vandra norrut genom den Förbjudna Skogen. Tillsammans med Andreas, Albert och Birger valde scouterna att ta Fornborgsslingans östra del och kopplade sedan in på Storskogsslingan som förde dem ut på Vissvassvägen. Vandringen – totalt en halvmil eller något mer – gick i rask takt. Bortsett från en ondskeful dementor misstänkt lik Claes som drevs bort med brölande sång – samt några enstaka regnstänk – var den dessutom tämligen problemfri.

   Vid Mörkdalens parkering, där Sisshammarvägen löper in i Vissvassvägen, väntade Robin med gulaschsoppa. Efter lunchen ryktades det om transport till en grotta där den vises sten eller i alla fall ledtrådar till hur stenen kunde hittas troligen fanns att få. Vingfålar sades vara på ingång men någon klantig administratör hade tydligen schabblat bort beställningen så vi fick nöja oss med scoutföräldrar i ordinära bilar. Att behöva ta hjälp av mugglare var måttligt kul men en av mugglarna hade en sjusitsig bil. Det såg i alla fall tjejpatrullen som en klart förmildrande omständighet. Vid Klövbergsgrottan väntade ett gäng guider från Stockholms Grottklubb. Lars Epstein, bloggande journalist och fotograf från DN, hade även han hittat dit. Se hans reportage här: http://blogg.dn.se/epstein/2016/04/10/nar-scouterna-klattrade-in-i-klovbergsgrottans-labyrintsystem

   Scouterna togs in i grottan i grupper om maximalt tio inklusive två ledare och två grottguider. I början av den runt 150 meter långa led som guiderna tog grupperna längs fanns en mycket trång passage. Denna ”getingmidja” som grottguiderna kallade passagen släppte igenom alla scouter men bara ett fåtal av scoutledarna. Till tröst för de scoutledare som inte kom in i grottan kan sägas att en av grottguiderna inte ens själv klarade av den smala sektionen utan var tvungen att gå in från utgången varje gång en ny grupp samlades för att guidas in i grottan. Grottutflykten var uppskattad och tog totalt runt 45 minuter per grupp. De patruller som väntade roade sig med att grilla korv. Fast några ledtrådar, än mindre själva den vises sten, gick tyvärr inte att uppbåda. Återtransport till Hogwarts skedde i mugglarbilar. Gott om vingfålar var det sannerligen ont om.

   Vid elevhemmen vankades mat. Robin brassade hamburgare på en stekhäll och vi lät oss alla väl smaka. När solen gått ner bjöds det in till ljusspårsvandring. Längs ljusspåret hittades visdomsord och enstaka föremål, till exempel en skridsko, som påminde om saker vi gjort tidigare under terminen. Ljusspåret ledde upp på ett höjd där självlysande stenar och hajkmärken delades ut. Under återtåget hördes musik från lägerelden intill elevhemmen. Denna gång kom tonerna inte från Harry Potter filmer utan från scoutkårens egen sångbok. Musiken framfördes av Ben samt två tillfälligt inlånade mugglare som sina beklagliga brister avseende magiska insikter till trots faktiskt gjorde mycket bra ifrån sig rent musikaliskt. Lägerbålet blev uppskattat och efteråt hoppade vi alla ner i våra sovsäckar.

Natten bjöd på vidunderlig stjärnhimmel men blev rätt kylig, säker ett par minusgrader kall. Söndagsmorgonen inramades lyckligtvis av en strålande sol som snabbt sopade bort all nattfrost. Frukost och nedmontering av elevhemmen blev morgonens första uppgifter. Sedan vidtog stationsövningar. Det handlade om förtrollning, häxbrygder och kämpande giganter. Hajken avslutades med att mugglare – de identifierades vid noggranna kontroller överraskande nog som föräldrar till scouterna – anslöt till gemenskapen och grillade de korvar som blivit över från gårdagens grillfest utanför Klövberget.

Äntergastledarna gm Birger